"Bra balans är att det finns ett statligt samtidigt som ett privat ägande"

Sven-Erik Österberg, forts.

ARTIKEL | Publicerad 2009-10-09

Talet om att Mona Sahlin inte är någon bra ledare, är det ett sätt att dölja de stora sakfrågorna eller ligger det något reellt bakom. För det finns ju kritik mot Mona även inom partiet, och vissa har sagt "Låt oss få tillbaka Persson" och så vidare. Vad säger du om det? Har kritiken mot Sahlin börjat minska, eller?

Jag tycker att det har minskat, men det finns kvar sådan kritik, det vore fel av mig att påstå något annat. Men det där är ju en medveten mediekampanj som har dragits fram, inte minst under året som har varit, och tyvärr är det ju så att även vårt folk läser tidningar och drar sina slutsatser. Det är folk som har kommit fram till mig och sagt sådant också. "Har du träffat Mona Sahlin själv?", har jag frågat. Nej, det är det ju nästan ingen ute i landet som har gjort. "Men hur vet du det här, då?", frågar jag. "Det har jag sett i tidningen", svarar de oftast. Så det är klart att det är mediebilden som ger väldigt mycket av det där.

Men jag har ju varit med ett tag och sett att alltifrån Erlander och framåt så har socialdemokraternas partiledare varit utdömda av borgerlig press. Palme var ju hatad så länge han levde, han blev ju helgon när han dog, Ingvar Carlsson "blev ju partiledare bara för att han råkade finnas där när Palme dog och skulle ju aldrig ha blivit partiledare" och så vidare. Göran Persson var ju "en buffel". Han var väl bara riktigt populär 2002, om man ska vara krass, i samband med valet efter EU-ordförandeskapet. Det var ju en våldsam kritik mot honom också under sista valrörelsen, hans husbygge och allt det där, det mötte man ju överallt. Så det är inget nytt att man angriper en socialdemokratisk ledare, som nu med Mona Sahlin. Jag tror det där lägger sig när kongressen kommer och hon blir vald igen.

Då försvinner kritiken?

Ja. Det finns ju ingen lösning på det. Att säga att vi skulle ha haft den eller den i stället det spelar ju inte roll, för då skulle vi få samma diskussion om den personens tillkortakommanden. Så är det ju. 

Men, för att fortsätta det vi talade om tidigare, socialismen har ett problem i Europa.

Vad är huvudorsaken till det, enligt dig?

Jag tror det handlar om problemet med att formulera färdriktningen framåt. Och sedan har vi ju en utveckling som går mycket i marknadsliberal riktning. Läs Aftonbladet nuförtiden, där står inte "Hur ser din lön ut?" utan "Vilka fonder ska du satsa på?". Det är ju sådant som har kommit in i samhällsbilden.

Man vädjar till det privata i stället för till det gemensamma, menar du?

Ja, det är lite så över huvud taget. Men så har ju många socialistiska partier genomgått interna strider också.

Men tror du inte att det senaste årets partiella kollaps för det spekulationsdrivna finanssystemet kommer att kunna vända på synen så att man inte lika naivt tror på marknadslösningar som det enda saliggörande?

Jo, man kan ju se på där kollapsen slagit till väldigt hårt, som på Island, där får man ju en väldigt stark reaktion mot sittande regering. Så det är klart att det finns en motreaktion.

Och det går gärna i vågor också, man får vara försiktig med att dra för långtgående slutsatser, för helt plötsligt så vänder vinden igen. Så har det gjort förut. Helmut Kohl hade ju ett långt regeringsinnehav som man aldrig trodde skulle ta slut, och Thatcher satt i 16 år, man trodde aldrig att Labour skulle komma tillbaka, men så kommer Blair och nu har man suttit i 12 år med en Labour-regering. Nu förlorar de väl nästa val, allting pekar ju på det.

Men det är konjunkturer i politiken och opinionerna, helt enkelt.

Ja, och sedan är det väl också så när regeringar har suttit ett tag så blir det "time for change", och detta fanns väl med också som ett kort i leken i valet 2006. Tolv års regeringsinnehav, det betyder att man blir ansvarig för allt (skrattar), det blir så. Och oppositionen, som sitter bredvid, allt som de säger verkar fräscht och nytt.

Det här med EU, då? Det innebär ju både en möjlighet - eftersom man behöver samarbeta internationellt för att få en motkraft mot kapitalet - men det kan ju också innebära en begränsning. Om EU blir för borgerligt och för mycket liberalt och kristdemokratiskt då är det svårare att få genom saker där. Det är väl också ett dilemma, eller i alla fall en utmaning?

Ja, jag har tänkt mycket på det där. Partiets ställning i Sverige har inte gynnats av EU-medlemskapet. Därmed säger jag inte att vi inte ska vara medlemmar. Men mycket som kommer från EU har traditionellt varit sådana lösningar som våra väljargrupper inte har tyckt om. Vi kan ju se den här Lavaldomen, till exempel, den har ju inte gynnat partiet i Sverige. Vi kan ju inte rå för utslaget i domstolen, men det är klart, vi får ändå något i Sverige som blir levererat från EU-medlemskapet och som kletas på oss som är verksamma här.

Eftersom ni har varit positiva till medlemskapet.

Ja. Och jag får det på mig på fackliga möten. "Den där Lavaldomen, vad ska ni göra åt den?", och så där. "Vi kan inte göra så mycket åt det", säger jag. "Ja, det är förfärligt att vi har släppt iväg det så här genom EU, nu får vi lönekonkurrens i Sverige", säger de. Det är klart, sådant gynnar inte partiet i Sverige. Och regeringen Reinfeldt gör ju ingenting åt det där, de bara passar och säger att de "håller fast vid den svenska modellen". Under kristallkronorna tycker de att Lavaldomen är förbannat bra, det går ju precis deras väg! Man får ökad lönekonkurrens och man kan pressa ner låglönerna ännu mer och få billigare arbetskraft i tjänstesektorn, vilket gör att det förmodligen kommer några arbetstillfällen fler där, vilket gynnar dem.

Det här med EMU, då? Hur ser du på det?

Så här långt måste man ju säga att det inte precis har varit någon nackdel att inte vara med. Att nu kasta sig in och säga att vi måste vara med nu, som folkpartiet och Carl B Hamilton har gjort, känns helt omotiverat. Den låga kronkursen har ju snarast gynnat Sverige genom en extra stimulans till turismen och exportföretagen. Sedan kan man ju säga att vi egentligen blir fattigare gentemot andra länder när kronan blir mindre värd och att det blir dyrare när man reser utomlands, men i krisläget som vi nu befinner oss i så har vi ju klarat oss bättre genom en egen valuta. Mona har sagt att EMU-frågan och en ny folkomröstning inte är aktuellt inom överskådlig tid. Även moderaterna har sagt att frågan inte är aktuell nu.

Torsten Sverenius