Prolog: Kapitalismens klimatkris

ARTIKEL | Publicerad 2007-04-11

Kapitalismens klimatkris. Vänstern behöver ge alternativ till den borgerliga förkrympta bilden av marknad och kapitalism.

TEXT HÅKAN A BENGTSSON
Den aktuella debatten om klimatförändringarna – som så sent som i valrörelsen inte existerade – tenderar att sorteras enligt klassiskt vänster-högerschema. Våra mest upplysta liberala ledarskribenter förklarar för oss att lösningen stavas m-a-r-k-n-a-d-s-e-k-o-n-o-m-i. Upp sticker någon förstulen socialist och talar om planhushållning som en framtida nödvändighet. Göran Greider anar socialism. Niklas Ekdahl på Dagens Nyheter sjunger frihetens lov. Och Stefan Fölster på Svenskt näringsliv hävdar med en halsbrytande logik att det i själva verket är miljörörelsen som skapat växthuseffekten. Svensk politisk debatt i ett nötskal!
Liberalerna har förstås rätt när de hävdar att planekonomierna verkligen inte var ett miljöföredöme. Men glömmer att växthuseffekten kräver politiska beslut och regleringar av marknaden, samt delvis nya ekonomiska drivkrafter. Kommer Ryan Air att ta ansvar för att ozonskiktet inte tunnas ut ännu mer? Det är varken möjligt eller troligt. Det var inte British Petroleum som tog initiativ till den stora miljökonferensen i Stockholm 1972. Det var politiker. Det var inte Volvo som organiserade miljörörelsen. Det var engagerade och kunniga medborgare som spred kunskap och bildade opinion. Efter flera decennier gav arbetet resultat i form allt från avgasrening till blyfri bensin.
Exemplet illustrerar en fundamental blindhet vad beträffar marknadsekonomin på högersidan i svensk politik. Den bygger på en religiös tilltro till en abstrakt betraktad och definierad kapitalism, en idealiserad och förenklad föreställning om ett slags salomonisk jämvikt där marknaden av sig själv alltid leder till den bästa av världar. Där miljön räddas. Där alla fattiga inte längre kommer att vara fattiga – med det finstilta tillägget ”in the long run”.
Vänstern måste emellertid ge liberalerna åtminstone delvis rätt. De marknadsekonomiska mekanismerna skapar ett obevekligt tryck som befrämjar teknisk och ekonomisk utveckling, bekämpar ineffektivitet och föråldrade strukturer. Denna omvandlingskraft erbjuder fantastiska möjligheter till förändring, förvandling och högre välstånd om än inte nödvändigtvis jämlikt fördelat. Marknadsekonomin är en utmärkt tjänare, men en farlig härskare.
Det ekonomiska systemet är mycket mer komplext än vad gulligull-berättelserna och de ekonomiska nyttofunktionerna i nationalekonomernas grundböcker låter antyda. Exempelvis finns en rad ekonomiska verksamheter som inte bedrivs enligt de principer som vägleder börsbolagens horisont. Där inryms ekonomiska föreningar, kooperativ, bostadsrättsföreningar, stiftelser och så vidare, som sammantaget är en betydande del av den svenska ekonomin som erbjuder sysselsättning och löner för hundratusentals svenskar. Till detta kommer förstås den offentliga sektorns betydelse för ekonomin, sysselsättningen och välfärden. Lätt att glömma bort i denna tid att fokus på ”företagandets villkor”! Dessa delar av den svenska ekonomin sammanflätade i ett ömsesidigt beroendeförhållande. De fackliga organisationerna korrigerar marknadens regelverk och gör konkurrensen mer rättvis. Bortom kvartalsrapporterna finns ett samhälle, medborgare och anställda, föreningar och sammanslutningar som skapar ramar våra samhälleliga, medmänskliga och medborgerliga relationer. Framför allt utrycker folkstyrelsen ett medborgarintresse som inte kan låta äganderätten styra i orört bo. Människovärdet är större än marknadsvärdet. Det är hög tid för vänstern att genomföra en syneförrättning av den svenska kapitalismen som breddar den i dag dominerande borgerliga bilden av relationerna mellan marknaden och samhället.
I själva verket står vi mitt uppe i en strid om kapitalismens framtida utveckling. Svenskt näringsliv bjuder våren 2007 in till seminarier om äganderätten med den uppenbara dagordningen att pressa tillbaka politiken och demokratin ytterligare. Frågan ligger inbäddad i den av moderaten Per Unckel ledda Grundlagsutredningen. När den svenska riskkapitalisten Christer Gardell hävdar att den enda relevanta ekonomiska parametern är aktievärdena ger han röst åt det kortsiktiga och från alla samhälleliga relationer lossgjorda finanskapitalet. Bakom uttalandet anar vi hyperkapitalismens fokus på snabb och hög avkastning på det insatta kapitalet, tömning av företagens kassor, styckning av företag för att sedan flytta sitt ägande till nästa företag. Det finansiella kapitalets dominans formar en steril och anorektisk företagskultur. Att den nytillträdda borgerliga regeringen bestämt sig för att bonda med och söka upp Christer Gardell är en smula oroande, men dessvärre ganska talande. Finansdepartementets Mats Odell gav Gardell sin kristdemokratiska välsignelse. I Mammons namn. Amen.
Besluten att sälja ut en rad statligt ägda företag är inte bara en dålig affär. Det är framför allt ideologi. I den borgerliga ”rena” visionen av kapitalismen ska inte staten driva företag – bara kapitalister. Det tål säkert att diskuteras vad staten ska och bör göra. Men borgerligheten vill helt enkelt rensa ut allt som stör de ideologiska liberalt präglade föreställningsramarna. 1970-talets dogmatiska vänster återuppstår i uppochnedvänd form i dagens borgerlighet. Självsäkerheten om att ha rätten på sin sida är under alla omständigheter densamma.
Vänstern måste börja engagera sig i detta frågekomplex. Dess antikapitalism har snarare tenderat att bli en förströdd och loj lek med paroller. Intresset för kultur har varit större än för ekonomi- och arbetsmarknadsfrågor. De bör förvisso inte ställas emot varandra. Men. Vi står nu mitt uppe i en strid om hur kapitalismens ska utvecklas på 2000-talet. Den berör också behovet av en global struktur och arkitektur för de internationella marknaderna. Vänstern måste bli internationell och europeisk. När Karl Polanyi 1944 publicerade sin klassiska bok om Den stora omdaningen låg fokus på nationella regleringar för att hävda de sociala rättigheterna. För att travestera Polanyis verk rör det sig i vår tid om en ”global omdaning”. Men med samma uppdrag.
För att möjliggöra detta och för att kunna bidrag till detta stora projekt måste vänstern på djupet börja intressera sig för frågor som rör företagande, entreprenörskap och marknadsekonomins utveckling. Vänstern kan ge marknadsekonomin en bredare dimension och erbjuda ett alternativ till den borgerliga förkrympta bilden av kapitalismen.
Detta är inte att sträcka vapen inför borgerligheten. Tvärtom är detta att utmana den liberala högern på ett område som den orättmätigt betraktar som sitt eget. Vänstern bär framtidens agenda i sitt eget arv. Inte placerare Odell eller minister Gardell.
/HÅKAN A BENGTSSON

Håkan A Bengtsson

Personlig sida / arkiv

RSS Håkan A Bengtsson