Kvinnor som hatar kvinnor

BLOGGTEXT | Publicerad 2010-04-02 06:07

Jag känner förstås igen det men jag kan inte påstå att jag faktiskt hört någon tala så här om kvinnor på allvar sedan jag gick i gymnasiet. Förutom i "Expedition: Robinson".
Jag lever i en skyddad värld. Jag har på säkert tio år inte sett röken av människor som säger "men alltså jag har bara killkompisar, så mycket enklare att umgås med män än med kvinnor".
Men. I och runtomkring skolan som mitt barn går i händer det att jag hör antydningar till det här sättet att resonera om att manligt är rakt lika med bra medan kvinnligt är lömskt lika med dåligt. Och det är mycket märkligt. Att barn av olika biologiska kön tenderar att umgås på olika sätt är det i och för sig inget snack om när man kommer in i skolan och ser ena halvan sexåringar stå i en korridor och sparka och slå på varandra medan den andra leker schlagerfestival eller ritar två och två eller tre och tre. (Ja, de kan leka tre.) Att det ena sättet är "rakare" är i det sammanhanget också ganska uppenbart – en smäll på käften är rakare än en snillrikt inlindad kanske-förolämpning – men att det där "raka" också skulle vara bättre är obegripligt.  

Det andra jag kommer att tänka på när jag läser på Linnas blogg om hur stort det här med kvinnor som inte gillar kvinnor tydligen är, är längtan efter män i arbetslivet. Numera är det där jag ser det här, och då även på arbetsplatser som är uttalat feministiska.