Mera film. Devrim Mavi svarar Kajsa Ekis-Ekman

BLOGGTEXT | Publicerad 2009-08-03 10:56

Just det, här är också Devrims svar på Kajsa Ekis-Ekmans replik i DN:s Arena-debatt.

Det är något som ”känns” fel för Kajsa Ekis Ekman. Först angrep hon tidskriften Arena där den urbana medelklassen sades ha tagit över arbetarklassens arenor och vridit dem till höger. Efter tidskriftens replik ändrar hon inriktning. Nu handlar det om ”en samtida intellektuell som är oärlig i sitt förhållande till sig själv”.

Vi närmar oss pudelns kärna. Det visar sig att det som verkligen upprört Ekis Ekman är min artikel Mammamigration i Arena (3/09). I den utgick jag från filmen Mammut för att problematisera samtalet om kvinnors migration. Med upphetsade utropstecken manar Ekis Ekman mig nu att svara på om jag verkligen tycker att ”det är i sin ordning att fattiga kvinnor inte har råd att vara med sina barn” (DN 20/7 2009).

Ekis Ekman anklagar mig märkligt nog för att inte sätta mig in i fakta eller ta ställning. I boken Migrantarbetare av Anna-Lena Lodenius och Mats Wingborg (Premiss, 2008), som jag bland annat hänvisar till i min artikel, kan man läsa att allt fler kvinnor migrerar för att överleva fattigdom. Samtidigt som migranterna blivit fler har deras rättigheter blivit färre. I dag lever många utan rättssäkerhet och utan rätten att organisera sig. Ta bara Sverige där LO fortfarande vägrar organisera papperslösa. Att lämna barn och familj är en smärtsam erfarenhet för de flesta. Men pappors migration möter sällan samma känsloargument som mammors. Frågar man papperslösa i Sverige, män som kvinnor, är det rätten att få stanna och arbeta, inte återvända som förs fram. Den globala ekonomin är orättvis. Fattigdom och migration är effekten, frågan är vad vi kan göra. Min artikel handlar om just detta: det är viktigare att vara solidarisk med migranter och jobba för deras rättigheter än att bara hoppas att de ska få åka hem, som i Moodyssons film.

Visst, Kajsa Ekis-Ekman, känns det hemskt att människor bland oss arbetar åtskilda från barn och familj. Värna därför rätten att återförenas i det land man arbetar! Vad jag åberopar är att lägga gråt och känsloargument åt sidan och prata politik. Jag manade i min artikel bland annat EU att anta den FN-deklaration som erkänner migranter rättigheter. Här finns den rakhet och sakfråga Ekis Ekman efterfrågar, men själv undviker, i sin skendebatt.

Devrim Mavi, chefredaktör Arena