Chefredaktör för tidningen Arena. Just nu tjänstledig för att skriva ny bok.
Här finns bloggtexter, ledare, Arenatexter, DN-kolumner mm.
Skicka e-brev till Karolina Ramqvist
BLOGGTEXT | Publicerad 2010-05-01 12:16
I dag skriver Devrim i Helsingborgs Dagblad om första maj.
Under min uppväxt demonstrerades det alltid på den här dagen. Och inte bara då, utan i princip så fort det fanns tillfälle. Utanför ambassader, på torg och skolgårdar.
Men just första maj var förstås högtidligast. Det var halvhysteriska förberedelser i VpK-villan och fettdrypande chorizos i Kungsan och vild lekfest med alla kompisar som man var kompis med eftersom deras föräldrar också ville krossa USA imperialismen etc.
De vuxna var uppsluppna och det var alltid sol.
När vi blev lite mer vuxna själva var det nya barn, nya solglasögon, café au lait på Piccolino och Vänsterpartiets olika sköna band på scen. Det var funky färgglad 1990-talsförstamaj.
Och dessförrinnan kanske någon upprorisk avstickare till syndikalisttåget eller kanske till och med Norra Bantorget någon gång.
Jag fylls alltid av rörelse när jag ser första majtåg och jag vet inte längre var ryggmärgens vördnad inför arbetarrörelsens traditioner slutar och min kväljande provocerade känsla inför politik som livsstil, eller religion, börjar. Och frågan om i fall det är det småborgerliga eller det opolitiska i det som är värst. Hur generationerna avlöser varandra där i barnvagnarna och man myser åt åsikternas och ideologiernas kontinuitet där släkter följa släkters gång.
BLOGGTEXT | Publicerad 2010-04-13 11:18
Jag minns hur jag älskade alla hennes böcker men inte riktigt vad de handlade om. Eller vilken som handlade om vad, menar jag. Berättelserna flyter in i varandra i en enda självbiografi. Nu vill jag läsa Lilla du och jävla jag av Johan Wensheim. Är det sant att hon hatade den boken?
BLOGGTEXT | Publicerad 2010-04-07 10:41
För tio år sedan brukade jag som det heter "dela min tid" mellan Stockholm och Jamaica. Vid ett tillfälle när jag var där nere såg jag ett djur som jag aldrig sett vare sig förr eller senare. Jag satt i en sådan där gemensam taxi på väg från stan och när bilen svängde in på en liten dammröd väg för att lämna av en gubbe vid hans hus såg jag ett djur som jag aldrig sett förut. Det har hänt att jag tänkt på det där djuret. Det låg ner i gräset så bara huvudet stack upp, och huvudet såg ut som en blandning av en åsnas och en råttas.
Nu vet jag att det var en tapir, för häromveckan var tapirer på bild i DN, i en artikel om sommarjobb på Kolmården.
BLOGGTEXT | Publicerad 2010-04-02 06:13
Och apropå att leva i sin egen lilla värld.
I fyra dagar var vi i den så kallade "Bubblan". I nåt slags Mick Jagger-svit.
Nu är jag förvisso en person som inte nödvändigtvis måste ha ett underhållningsprogram i SVT (sänds i kväll) som ursäkt för att barrikadera mig i det onåbara – jag kan gärna göra det ändå, men så skönt det var att göra det tillsammans med andra! Och inte för att skriva på en hopplös roman eller redigera en tidskrift utan bara för att göra ingenting.
De där som tjatar om att tid och tystnad är den ultimata lyxen har förstås helt rätt. Fast jag förvånades över hur mycket jag saknade en daglig dos kultursida och någon ledare att irritera mig på.
BLOGGTEXT | Publicerad 2010-04-02 06:07
Jag känner förstås igen det men jag kan inte påstå att jag faktiskt hört någon tala så här om kvinnor på allvar sedan jag gick i gymnasiet. Förutom i "Expedition: Robinson".
Jag lever i en skyddad värld. Jag har på säkert tio år inte sett röken av människor som säger "men alltså jag har bara killkompisar, så mycket enklare att umgås med män än med kvinnor".
Men. I och runtomkring skolan som mitt barn går i händer det att jag hör antydningar till det här sättet att resonera om att manligt är rakt lika med bra medan kvinnligt är lömskt lika med dåligt. Och det är mycket märkligt. Att barn av olika biologiska kön tenderar att umgås på olika sätt är det i och för sig inget snack om när man kommer in i skolan och ser ena halvan sexåringar stå i en korridor och sparka och slå på varandra medan den andra leker schlagerfestival eller ritar två och två eller tre och tre. (Ja, de kan leka tre.) Att det ena sättet är "rakare" är i det sammanhanget också ganska uppenbart – en smäll på käften är rakare än en snillrikt inlindad kanske-förolämpning – men att det där "raka" också skulle vara bättre är obegripligt.
Det andra jag kommer att tänka på när jag läser på Linnas blogg om hur stort det här med kvinnor som inte gillar kvinnor tydligen är, är längtan efter män i arbetslivet. Numera är det där jag ser det här, och då även på arbetsplatser som är uttalat feministiska.
BLOGGTEXT | Publicerad 2010-03-25 12:16
Spännande att få hem ett nummer som jag å ena sidan jobbat mycket med men å andra sidan inte haft någonting att göra med färdigställandet av....
BLOGGTEXT | Publicerad 2010-03-23 16:32 2 kommentarer
in i Sara Stridsbergs nya roman Darling River inser jag att det kommer att bli mycket svårt att spara den här boken till min nästa lilla resa, den som är inplanerad i nästa vecka.
Det var väl liksom lite lustigt, fast samtidigt inte alls oväntat, att Drömfakulteten utsågs till 00-talets bästa svenska roman. Jag tycker alltid att listor är omöjliga och kanske till och med löjliga men så tänkte jag efter och satte den högst på min eftersom jag trots allt visste att om jag bara fick rädda en enda roman ur ett brinnande svenskt 00-tal så skulle det ju vara den.
BLOGGTEXT | Publicerad 2010-03-23 16:20
Tillbaka i Stockholm efter den härliga litteraturbåten.
Inga fler boksigneringar, inga vräkiga discotekssalar fyllda med bokslukare och ingen gemensam helpension à la författarläger. Inget ishav som flyter förbi utanför fönstret och inga funderingar kring vad som händer om ens barn plötsligt vill födas på ett litteraturkonvent. Men det gungar fortfarande under fötterna.
BLOGGTEXT | Publicerad 2010-03-18 15:31
I morse tänkte jag att det inte gör så mycket att man inte får stiga i land i Åbo.
I stället har jag lyssnat på författarsamtal och läsarreaktioner, i snart 48 timmar. Som en betydligt behagligare version av bokmässan i Göteborg kanske man kan säga.
Det är som vanligt roligt att höra författare tala om hur det går till när de skriver. Carina Rydberg sa under sitt framträdande att hon beklagar att hon inte längre skriver för hand och att man måste akta sig för att bli förförd av dataskärmen. Att inte låta sig luras av att texten ser så snygg ut i ordbehandlingsprogrammet.
BLOGGTEXT | Publicerad 2010-03-16 14:53
avgår i kväll från Värtahamnen med Carina Rydberg, P O Enqvist, Alexandra Coelho Andohril, Alexander Andohril, Jonas Karlsson, Aris Fioretos och Monika Fagerholm. Det blir ännu ett tillfälle för mig att känna mig som Anna Kendrick på Oscarsgalan. Är fortfarande förkyld på ett jobbigt (men vårigt!) sätt så planerar att däcka i en hytt för att återuppstå i morgon bitti, redo att möta tusen bokslukare/Vi-läsare och berätta någonting om Flickvännen, förhoppningsvis tillräckligt frisk för att dessutom lyckas lyssna på åtminstone Carina Rydberg. (Intervjun i Filter var pyttekort och själv misslyckades jag helt med att intervjua henne till Arena.)
Hoppas också att Maja Lundgrens nya roman med den fantastiska, fanatiska titeln Mäktig tussilago ligger på Hållplatsens tobak och väntar på mig så att den får komma med på båten.
