Devrims blogg på Arena
Dags att kartlägga sexuella trakasserier
Dagens Arena | LEDARE | Publicerad 2010-03-01 8 kommentarer
Bild: stock.xchng
Det var länge sedan ett könsrelaterat problem på arbetsmarknaden uppmärksammades så intensivt som efter Ekots undersökning om sexuella trakasserier inom teatern. Vi var många som blev förvånade över att varannan kvinnlig skådespelare har blivit utsatt för sexuella trakasserier. Pinsamt blev då de yrvakna teaterchefernas bortförklaringar. Och aningens förvirrade debattörer skyndade sig att återupprätta teaterns förlorade heder. Siffrorna påstods vara överdrivna och teatern förklarades tillhöra ett annat universum med mycket sex och ångest. Eller att det är värre i andra branscher.
Lojalitetskrav kombinerat med dåliga anställningsvillkor och bristande ledning kan förklara de allvarligt höga siffrorna inom teatern. Men villkoren för kvinnor inom teatern får mig att ställa frågor om den övriga arbetsmarknaden.
För två år sedan gav Jämo ut en handbok om sexuella trakasserier på jobbet. Där står det så här: "Det råder stor diskrepans mellan den rapporterade förekomsten av sexuella trakasserier och trakasserier på grund av kön i olika undersökningar och antalet anmälningar till fackförbund, arbetsgivare och Jämo. Antalet anmälningar speglar överhuvudtaget inte omfattningen av problemet."
Så hur stort är problemet med sexuella trakasserier på jobbet? Den frågan har alltså inte ett konkret svar.
I skriverierna om sextrakasserierna inom teatern har det då och då frågats efter de utsatta. Borde de inte gå ut och säga något? Kanske rentav peka ut de skyldiga. Men det är svårt och ofta kopplat till förödmjukelse att prata om sin egen utsatthet. Enligt Jämos handbok är det få som ens berättar för arbetskamrater, för att de inte tror att det ska leda till förändring. Och rädda för att de inte ska bli trodda.
När det ropas efter individuella berättelser görs våldet till de utsattas ansvar och problem. Strukturella missförhållanden med sexism och med att män tillåts bete sig hur som helts inom vissa skrån förvandlas till individuella problem.
Oroande är att få av dem som har erfarit sexuella trakasserier inom teatern har hört av sig till facket. Eller som en av de tillfrågade kvinnliga skådespelarna sa till Ekot: "Vad skulle facket kunna göra åt att han tog mig på rumpan?"
Endast 1,7 procent av de inom teatern som har utsatts för sexuella trakasserier har gått till facket och 2,5 procent till skyddsombudet. Hur ska de låga siffrorna förklaras? Med att sexuella trakasserier på jobbet är arbetsgivarnas och ledningens ansvar, men att facket inte har gjort tillräckligt. Om fackförbunden sitter på sina kontor och väntar på att kvinnor ska kontakta dem för att anmäla sexuella trakasserier lär de få vänta länge. Det är dags för kartläggningar och en aktivt uppsökande facklig kamp mot sexuella trakasserier på jobbet.
Skrivet av goran 2010-03-01 07:35
Börja med skolorna
Ja, man kan ju börja med hur kvinnliga elever i skolorna trakasseras av i första hand invandrarpojkar.
Elever får utstå mycket, t.ex. mobbing, som aldrig skulle tillåtas på en arbetsplats.
Skrivet av Lars-Olov 2010-03-01 08:41
Tillståndet på de skattemedelsfinansierade teatrarna är antagligen unikt
Det har varit mycket om sexuella trakasserier på teatern. Det är bra att det uppmärksammas.
Kerstin Weigl har i Aftonbladet skrivit om när en manlig skådespelare tog henne på brösten.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/kerstinweigl/article6629058.ab
Kerstin skriver även att:
”Flera teaterchefer, som Suzanne Osten, säger nu att det är likadant i andra branscher. Men min 27-åriga reportererfarenhet talar emot. Bara i teatervärlden har jag mött lika gränslösa män.”
Kerstins 27 åriga erfarenhet har säkert inte fel. Mycket av det vi kan läsa om livet på teatrarna förekommer nog bara där. Det är förstås allvarligt att sånt förekommer inom en skattemedelsfinansierade verksamheter som teatrarna ju är men det medför också att problemet är begränsat till ett fåtal arbetsplatser och därmed lättare att åtgärda.
Sen kan det vara intressant att fundera över hur det kunde bli så här. Är det så att kravlösheten inom kulturpolitiken är en del av problemet.
Kanske är det så enkelt att "en bra kulturpolitik är ingen kulturpolitik".
Skrivet av Lasse W 2010-03-01 09:42
Olustig debatt
Det har alltid funnits spänningar och attraktion mellan könen. Blickar utväxlas. Någon vidrör någon med handen. Det kan vara en man som försiktigt touchar en kvinna och vice versa. Det är friskt och naturligt. Och en glädje och krydda i tillvaron. För både män och kvinnor. Någon gång kan män kanske gå lite för långt. Det tillhör också spelet. Men en klok kvinna vet hur man fredar sig från närgångna män. Och en klok man vet var gränsen går.
Men nu har vi fått någon sorts sexualfientlighet som breder ut sig. En olustig kombination av kristen höger och vänster-feminsism-PK-könsmaktstänkande. Den här sexualfientligheten riktar sig mot män i allt väsentligt. Och manlig sexualitet. Den är mycket märklig. Och olustig. Och obegriplig. Det är inte utan att man längtar tillbaka till det sexualliberala 70-80-talet.
Skrivet av A-C Lindqvist 2010-03-01 09:42
Kartläggning NU!
Tack för dagens ledare Devrim. Ja, jag är enig i att det behövs en kartläggning och blir det svårt för fackets och skolans nuvarande anställda så går det att ta hjälp av beteendevetare för kvalitativa intervjuer som underlag för kartläggningen. Ett meningsfullt arbete som kan ge jobb.
Skrivet av Lars-Olov 2010-03-01 12:04
Lasse W
Du skriver: ” Den är mycket märklig. Och olustig. Och obegriplig. Det är inte utan att man längtar tillbaka till det sexualliberala 70-80-talet.
Det är en intressant frågeställning som du tar upp för vi har definitivt fått en sexualfientlighet men jag tycker inte att den är obegriplig. Den startades av högern på 1980-talet men där högern (till allas stora förvåning) så småningom fick sällskap av vissa delar av vänstern inte minst feminister. På 1960 och 1970 talet så var det vänstern som stod för sexuell frigörelse men man bytte alltså fot i den frågan.
Varför fick då fått denna sexualfientlighet så stort genomslag?
När man ser på det hela i efterhand så är det kanske inte så konstigt att det kom en motreaktion mot 60 och 70 talens frigjordhet och att denna kom från höger. Men varför fick den så stort genomslag? Mycket annat som den kristna höger kommit med har ju fått passera rätt obemärkt åtminstone här hos oss.. Jag tror att orsaken är att motreaktionen mot sexuell frigjordhet kom att förstärkas av den enorma uppmärksamheten kring AIDS under andra halvan på 80 talet. Helt plötsligt så kunde resultatet av ett alltför stort mått av skörlevnad och promiskuitet inte alltid botas med enbart en antibiotikakur. Nu var det hårda tider och från den kristna högern så var budskapet tydligt, naturen slog tillbaka mot ett alltför syndigt leverne. Och det budskapet gick fram. Det kunde man se genom att se på utvecklingen av vanliga könssjukdomar som minskade under slutet av 80-talet i många västländer. Sexualliberalismens storhetstid var därmed förbi.
Skrivet av Lasse W 2010-03-01 12:53
Det kommer nog från USA
Jag håller med dig L-O. Många PK-trender har sina rötter i USA. Det handlar där om att lyfta fram eftersatta grupper -etniska minoriteter, sexuellt avvikande osv. Det är otroligt etablerat. Se bara denna länk om sexuella minoriteter inom sjukvården i USA:
http://www.ohsu.edu/xd/education/student-services/education-diversity/sexual-minorities/
När den här hållningen ingår en kemisk förening med vänsterns uppfattning om att politikens roll är att med hjälp av staten lyfta fram och stödja svaga grupper (kvinnor, barn, invandrare, HBT-grupper m.m.) och ifrågasätta starka (vita män främst uppstår en mycket stark legering. Den kulminerade under Göran Persson regering 2005 med män är djur-debatten runt statsfeministen Irén v Wachenfeldt. Och då Tomas Bodström och Clas Borgström var statsfeministiska ideologer.
Mona Sahlin har legat mycket lågt det sista året med feminsm, HBT, mångkulturalism och miljö. En tillnyktring har skett. Kanske har partiet inte råd längre politiskt att pryda sig längre med de här fjädrarna? Nere på 35%-nivån blir det väl för tungt. När Clas Borgström var med i Debatt för ett tag sedan blev han väldigt ansatt av övriga paneldeltagare. Jag tror han förstod att den idémässiga hegemoni han tidigare surfat på på nu är bruten.
Skrivet av nygammal 2010-03-01 14:06
viktig artikel
Inget är svårare att kolla, eftersom de trakasserade oftast är beroende av de trakasserande för sina jobb. Om den s.k. sexualfientligheten som Lasse W och Lars-Olof tycker sig se verkligen existerar är svårt att tro. Tvärtom översköljs vi av sex och porr i tidningar, på TV och nätet. Problemet är väl snarare hur vi ska kunna skydda unga flickor från en alltmer förråad syn på kärlek. Beträffande 60- och 70-talen som Lasse W längtar tillbaka till, så var kvinorna också då förlorarna, eftersom "friheten" var på männens villkor.
Skrivet av Thomas 2010-03-02 00:24
Självklart
Självklart att Mona Sahlin legat lågt med HBT, gayparader och liknande senaste året. Det går ju inte att synkronisera den typen av verksamhet med Broderskapsrörelsens flört med de muslimska väljarna.
Partiet har väl gjort en kall kalkyl beträffande vilken målgrupp som är störst och kan ge flest röster. På samma sätt som Ilmar Reepalu med glädje offrar Malmös judar för den betydligt större mängden muslimer. Allt för att vinna valet - alla medel tillåtna!