Arena

Devrim Mavi

Devrims blogg på Arena



Skicka e-brev till Devrim Mavi
Alla texter
Arkiv 2010
› Visa senaste 10
maj (1 st)
april (2 st)
mars (4 st)
Arkiv 2009
december (1 st)
november (1 st)
september (1 st)
april (2 st)
mars (4 st)
februari (1 st)
januari (3 st)
Arkiv 2008
oktober (1 st)
september (2 st)
augusti (3 st)
juli (1 st)
juni (1 st)
maj (3 st)
april (2 st)
mars (4 st)
februari (6 st)
Arkiv 2007
december (5 st)
november (2 st)

En bojkott leder ingen vart

Dagens Arena    | KRÖNIKA | Publicerad 2009-01-12   29 kommentarer

Guy Spielman är kapten i israeliska armén och förnekar läkaren Yusuf Abu Ristis uppgifter om att den israeliska armén har använt vit fosfor mot Gazaborna i kriget. "Allt vi använder är tillåtet enligt folkrätten", säger Spielman till Dagens Nyheter.

I mitt huvud går inte folkrätten ihop med bomber mot civila. Att Israel, sedan det har inlett kriget mot Gaza, har brutit mot folkrätten är flera internationella bedömare och organisationer överens om. Nu lever Gazaborna i ett inferno som de inte tillåts lämna. De är utan vatten, el, mat, sjukvård. När som helst kan bomberna falla, hus rasera, människor lemlästas, dö. Det är skandal att Sverige inte har brutit allt sitt militära samarbete med Israel.

Det är inte särskilt konstigt att ilskan mot Israel växer. Likaså de olika kraven på bojkott. På söndagen får jag ett mejl om upprop mot israelers deltagande i Davis cup som äger rum i Sverige. "Bojkotta Israel", skanderade många av demonstranterna i manifestationen i Stockholm i lördags.

Jag tror inte på en bojkott av Israel. För frågan är vem man straffar med en bojkott. Jag vill inte vara med om att israeler ska straffas för att de har valt fel regering. Sommaren 2007 ville ett antal engelska akademiker bryta allt akademiskt utbyte med Israel. Då, när den diskussionen pågick, var jag i Tel Aviv. Stora demonstrationer för fred ägde rum för att protestera mot 40-årsdagen av ockupationen. Jag mötte konstnärer, filmare, journalister. Jag träffade lesbiska feminister i "the feminist house". Vem jag än träffade, oavsett sammanhang, handlade samtalen nästan alltid om ockupationen av Palestina. Jag träffade krigsvägrare som har suttit i fängelse. Jag träffade en israelisk mamma som förlorade sin son i första Libanonkriget på 1980-talet och sedan dess samlar in stora summor pengar till ett sjukhus i ockuperat område för hjärtoperationer på barn. Inga mödrar ska vara med om att förlora sina barn på grund av krig, resonerar hon. Vad hon och många andra israeler känner i dag när Israel släpper bomber över barnen i Gaza vet jag inte.

Men en sak vet jag, att bojkotta ett land är att isolera det. Att få allt fler att känna att det är dem mot världen. Att bojkotta ett land är att också isolera dess rörelser och dess enskilda aktivister. Att bojkotta kommer att underminera varje argument en freds- eller kvinnoaktivist har mot krigsanhängarna och reaktionärerna. Om det någonsin ska bli fred i området måste omvärlden mer än någonsin ta in de radikala krafterna i Israel. Och det görs inte genom att bojkott.

Permalänk:
Annons