Devrims blogg på Arena
Bortom hockeymorsorna
Dagens Arena | LEDARE | Publicerad 2008-10-17 6 kommentarer
Bild: stock
Det känns som rena 1800-talet att ställa frågan om kvinnor inte har något värde alls. Men när amerikanska presidentkampanjen pågår för fullt är det helt tyst om kvinnors rättigheter. Utom när det kommer till aborträtten förstås. Då är det en stolt Sarah Palin som slår sig på bröstet för att hon vill förbjuda aborträtten. Palin pratar också om hockeymammorna som de vore de enda kvinnorna i USA.
Även om det är tyst om kvinnorna är det de som kommer att avgöra presidentvalet. Men det är inte Sarah Palins hockeymorsor jag syftar på.
Onsdagskvällens debatt mellan Obama och McCain sändes i varenda tevekanal. Nästan samma frågor som debatten två veckor tidigare. Om den ekonomiska krisen förstås och sjukvårdsförsäkringen och energiförsörjningen. McCain vände sig naturligtvis till rörmockar Joe. Det är den manliga småföretagaren som ska räddas av de konservativa, i alla fall i retoriken. Det var som ett skämt när McCain med gravallvar i blicken tittade rakt in i kameran och talade till Joe.
För Obama som inte bara kallas för terrorist utan också för socialist skulle det vara allt för radikalt att prata om jämställdhet. Även om han nu skulle vilja det. För i den amerikanska offentligheten tycks feminism höra hemma i någon sorts 1970-tal vars taleskvinna fortfarande heter Jane Fonda.
Det är inte bara presidentkandidaterna som håller tyst om kvinnors rättigheter. Ingenstans i mainstreammedia går det att hitta artiklar om att kvinnor drabbas hårdast av bolånekrisen. Inte heller om vilken politik som gynnar kvinnor bäst: McCains löften om skattesänkningar eller Obamas löften om sjukförsäkringar till varje amerikan.
Historiskt har det visat sig att jämställdhet och kvinnors frigörelse är starkt beroende av en utvecklad välfärdsstat. Det vill säga den konservativa mardrömmen. John Mc Cain säger att Sarah Palin är en bra förebild för amerikanska kvinnor. Men jag har svårt att tro att den kvinna som sätter upp lappar på stan om att hon söker jobb som barnskötare och lovar att ta hand om andras barn som om det vore hennes egna har Palin som förebild.
En konservativ fantasi om hockeymorsor har närts länge. Idén om de vita övre medelklass- och överklasskvinnorna som en viktig politisk maktfaktor. Men den här gången är det de icke-vita kvinnorna och arbetarmammorna som kommer att avgöra valet. De utan sjukförsäkring. De som har fått lämna sina hem på grund av de höjda räntorna. De som inte har råd att någonsin gå i pension eftersom de tjänar så dåligt fast de jobbar så mycket. Allt pekar nu på att dessa kvinnor kommer att rösta fram Obama som nästa amerikanska president. Frågan är om han kommer att leva upp till deras förhoppningar.
Skrivet av Ivan 2008-10-17 06:04
Enig
Men tror du konservativa skulle hålla med om att en välfärdstat är en mardröm? Det finns rätt mkt i välfärdstatens ideologi och genomförande som klassiskt konservativa är starka anhängare av. Inte allt men rätt mycket. Bara alla saker är på rätt plats, gärna i en patriarkalisk ordning. Men välfärd skulle jag tro en konservativ gärna arbetar för, eller? Däremot är jämlikhet ur ett etniskt och feministisk perspektiv en mardröm utifrån ett konservativt perspektiv, inte sant!
Skrivet av Björn 2008-10-17 10:30
En annan värld
Det är fascinerande hur annorlunda det amerikanska politiska landskapet är jämfört med det svenska. Samtidigt är den amerikanska politiken otroligt professionell. Det är noga undersökt vilka frågor som en politiker skall tala om för att vinna röster. I just detta val är inte jämställdhet viktigt, men i andra val i USA är det betydelsefullt. Men visst känns USA som en annan planet ibland.
Skrivet av Dansk i Umeå 2008-10-17 12:39
Efterlysning: nyanserad politisk debatt
Tja,
Jag tycker nu också att svenska politiker är låsta i deras retorik.
Tänk på partiledardebatten i SVT härom dagen. Temat i debatten var finanskrisen, och hur våra politiker tänker tackla läget. Men gemensam handling och intresse av att diskutera läget fanns inte.
Alliansen pratar fortfarande om de 120.000 nya arbetstillfällen som skapats inom de senaste två åren, och Sahlin upprepar problemen med flykt från A-kassan inom samma period. Alliansen ursäktar sig med att krisen kommer utifrån (vilket är lika konstigt som att de glömmer bort att kommentera att de nya arbetstillfällen som alliansen stolt drar fram gång på gång också kom som effekt av konjunkturen som rådde då).
Och fega knep finns i alla läger. Vad sägs om Ohlys och den nya röda alliansens kamp om att besöka Volvofabrikerna först i dessa kristider.
Så att man säger sig vara feminist och att man pratar om kvinnors rättigheter och vikten av jämställdhet, betyder inte att man är en annorlunda eller bättre politiker än vad de amerikanska präsidentkandidaterna demonstrerar för tillfället. Alla politiker använder floskler som de tror går hem hos folk, och alla försöker de ta hem poäng på det sätt som de anser är lättast och billigast, och alla lyssnar de på spindoktors, statistiker och analytiker, de stylas och har personliga rådgivare som hjälper dem i konsten att framträda offentligt och i att nå ut med sin retorik med det mål att bli valda.
Man kan undrar sig över att det aldrig blir bättre. Debatterna går i tomgång och begränsar sig till enkla meningar som upprepas gång efter gång - kanske för att väcka "Joe" i Amerika och "Svensson" i Sverige, och det blir tråkigt och ovidkommande för de flesta väljare - helt enkelt! Massor med grupper glöms bort när man tror man klarar sig med enkel retorik: kvinnor är ett exempel, men vad med barn, invandrare, unga, bögar, husägare, industriarbetare, universitetsanställda, fiskare, läkare, journalister, ornitologer, frimärkesamlare... bönder, adel, och kungahus, för inte att prata om män som inte heter "Joe" eller den del av Svenska folket som inte är "Svensson".
Professionella eller inte, det är kanske dags för de politiska rådgivare att fundera i nya banor och kanske dags för politikerna att sluta fiska ensidigt efter "Joe" och "Svensson"? Vad jag saknar är en nyanserad debatt som trovärdigt visar förståelse och respekt för de många olika behov som finns i ett modernt samhälle med genomgående välutbildade och medvetna väljare.
Skrivet av Camilla 2008-10-17 14:37
Våga ta i de svåra frågorna!
Det gäller för en politiker att synas och höras. Sd tror att Reinfeldt sa en "groda" när han nämnde flyktingarna i skägget när han debatterade mot Ohly i TV. Men det är såklart inte sant. Han håvar gärna in högerkanten, då lågkonjunkturen kommer tvinga honom till rödare beslut.
Jag saknar dock de riktiga grodorna eller svåra ämnena som får politiker ur balans, men också visar på verklighetsförankring.
Varför vågar inte s svara på frågan om deras "skattechock"?
Varför debatteras inte flykting- och integrationsfrågan öppet?
Varför får vi inte se fler siffror och fakta, och tydliga diagram om t.ex. arbetslöshet/utanförskap/kriminalitet?
Folket förstår visst svårare ord än "skattechock". Med en högre debattnivå, kommer alla ändå få ut mer fakta att ta ställning till än idag.
Och respekten för vår demokratiska valprocess kommer öka.
Skrivet av Amnesia 2008-10-17 22:27
Jaja...
Ja hallå men 1800-talet, Hockeymorsor och Palin?, whatever...
FRÅGA!
Vad har hänt med den svenska kronan?
Den föll gentemot euron från 9.80 till 10.20 på ett fucking dygn. Det händer inte utan att någon drar i trådar. Punkt slut.
Den är självfallet under attack.
Har någon sålt kronor i mängder?
Har någon yttrat sig negativt om kronan?
Och framför allt: varför?
Luktar det 1992 igen?
Har vi några klipska människor därute?
Skrivet av sture 2008-10-19 06:38
Sorgligt kapitel
Susan Faludi har rätt, när hon påstår att USA efter den 11 sept. 2001, klev tillbaka till 1950-talets nivå, när det gäller kvinnors rättligheter och möjligheter i samhället på många områden. Traditionella könsmönster hyllades igen, och ledande journalister förklarade feminismen som död.
'
Detta traditionella könsrollsmönster illusterars mycket tydligt de republikanska presidentkandidaterna. John Mc Cain, krigshjälten med Rambostatus som den trygge, orubblige mannen med stål i blicken och Sarah Palin, som supermorsan med stark traditionell kvinnlighet, patriotism och oändlig tilltro till den amerikanska drömmen.
Visst står Obama för ett visst nytänkande, förändringsvilja och lite "Kennedyanda", men vi ska inte tro att han kommer att förändra så mycket, om han kommer till makten. Ingen kandidat vågar vara så rak, öppen och ärlig, så de vågar säga vad som behövs: En balans mellan utgifter och skatteintäkter i landets finanser. I stället lovar de att inte höja några skatter och krafsa lite på ytan i några väfärdsprogram. Sånt håller inte. Men jag håller förstås på Obama ändå.